MAJ - JUNI 2014
Efter bara några veckor i Sverige var det dags att åka ner igen och den här gången skulle jag stanna länge hade jag bestämt. Faktiskt så länge jag ville, vilket kändes lite ovant. Oftast då man åker någonstans så börjar man ju någon slags nedräkning inför hemresan, redan då resan börjat. Så som sagt, ovant- men väldigt skönt!
När vi kom in i lägenheten kändes det verkligen som att komma hem. Dessutom fanns där en hel skål med solmogna aprikoser och det gjorde det ju inte sämre precis!
Under de första veckorna vaknade Pyhagorion ännu mer till liv efter vintersömnen. Det som hade påbörjats i april då vi var här började nu avslutas och aktiviteten var hög överallt i byn. Allt skulle förberedas inför att turisterna började komma! Turismen ja, Samos skiljer sig en hel del där jämfört med många andra grekiska öar. "Partyturismen" är i stort sett obefintlig viket är otroligt skönt, tycker jag och faktiskt en av anledningarna till att jag föll för just Samos. Det är mest par, en del barnfamiljer, pensionärer och en hel del vandrare som kommer till ön och de flesta åker hit år efter år. Det är inte ovanligt att träffa på turister som varit där både tio eller till och med tjugo år i rad. Många jag talat med i byn säger att har du en gång varit på Samos så är du fast... Jag kan inte annat än hålla med!
Inte minst Pythagorion får en helt fast. Det är något alldeles speciellt med de pittoreska gränderna, hamnen och stämningen, de små mysiga stränderna och människorna....
En av de charmigaste gränderna längst upp närmast kyrkan.
Nere vid havet nära stenstranden.
En typisk bygata i Pythagorion.
Dagarna och veckorna gick.. De första veckorna var vädret lite ostadig vilket vi bara tyckte var bra eftersom vi hade fullt upp med att måla och fixa i lägenheten. Men en hel del strandliv hanns ju med förstås också.
Jag har turen att ha en väldigt trevlig granne i huset som också är svenska och hon och hennes man hade vi många trevliga middagar med. Kul att ha någon så nära som man bara kan ta ett glas vin med eller få sällskap till stranden med:-)
Några små utflykter gjorde vi förstås också, bland annat till den fantastiska stranden Psilliamos som än så länge är min favoritstrand. Mördande vacker med de turkiska bergen i bakgrunden och ett kristallklart vatten.
En dag gick färden till Kokkari, en liten fin by på norra sidan som också lockar en hel del turister. Där hittade vi den här underbara trappan:-)
Ytterligare en tur gick til lilla bergsbyn Manolates som jag besökt ett par gånger förut. Älskar den lilla byn där det känns som om tiden stått stilla. JAg hade turen att få göra sommarens bästa inköp där då jag fick köpa keramikerns arbetspall! Tror han skakade lätt på huvudet då jag gick därifrån....
I mitten av juni kom den allra bästa veckan för då kom mina älskade barn ner! Min Julia och hennes Alexander och så David förstås. Vi hade verkligen en helt fantastisk vecka ihop men en massa sol och bad, goda middagar, "afterbeach"på balkongen med iskall dryck och kortspel och - inte att förglömma lite lagom shopping:-)
Här njuter de i fulla drag av solen och havet:-)
När barnen hade åkt hem blev det tomt..Jag hade tänkte stanna länge men efter en vecka ensam fick jag helt plötsligt lite hemlängtan! Jag hade ju varit borta i nästan sex veckor och visste att jag kan komma tillbaka när jag ville så varför inte åka hem ett tag?
